En kväll i juli

När sommaren är som bäst, jag dansade med morfar som jag gillar allra mest......

En härlig melodi och en härlig tid, visst är det. Min egna morfar har jag bara träffat en gång, han var som jag en båtflykting från Gotland. Flyttade till Södertälje långt innan jag föddes. Men jag fick följa med mamma med båten dit då han fylde 80. Minns inte vilket år det var men jag minns arr båten gick ända in till Södertälje hamn. Häftigt. Det skulle inte gå med dagens stora båtar det..
Men min pappa minns jag och han var ju mina barns morfar. En mkt saknad sådan. Det är nu dryga 11 år sedan han gick bort. Och saknaden är stor. Han skulle iår blivit 96år...
Och själva väntar vi på att få bli mormor o morfar. Vi får väl se hur det blir med den saken..Men vi har två bonusbarn-barn. Dennis och Kalle. Och det tycker vi om..Men det finns plats för fler..
Sen har vi ju katterna. Larsson i Örnsköldsvik Geicha i Uppsala och faktiskt så har ju Frida flyttat hem till oss...Men att jämföra dem med barn-barn är väl liiite för mycket. Men man tager vad man haver sa Kajsa Varg...Bättring ungdomar säger jag bara...Men allt har sin tid..Lev i nuet och njut av det..

Och det gör jag så gott jag kan.Just idag är det en underbar lördagmorgon. Bessen har precis åkt till jobbet och jag är ledig ända till 1430. Det är väl inte illa. Kvällen ska jag sen tillbringa tillsammans med trevlig arbetskamrater. Sämre kan man ha det..
I morgon söndag kopierar vi lördagens agenda. Men på måndag o tisdag tar vi rast..Gott. Sen är det bara upploppet kvar tills nästa semestervecka. Då väntar Gotland igen. Det är då vi skall firar mamsen. Otroligt hon fyller 90. Det kan man inte tro om krutgumman..Jaja krut o krut, kroppen börjar väl bli lite skröplig men huvet det är bra. Ibland lite för bra för hennes eget bästa. Kan inte vara kul att vara medveten om alla krämpor som kommer smygande, den ena efter den andra. Ha ont och inte varken orka eller kunna göra sådant man är van att klara själv. Bli beroende av andra..Ibland tror jag att det där med demens kan vara en välgärning att drabbas av. Iaf när den går så långt att man inte lider av den...Men i mammas fall är det kroppen som är skral och DET lider hon av. Mycket....
Men iaf ska det bli kul att komma ner och träffa alla. Mina barn kommer alla tre, mina syskon och deras barn o barn-barn..Det blir en riktig släktträff..Det är inte ofta vi ses alla. Senast var väl på pappas beravning. Och då liksom nu kan inte alla delta. Så är det bara..Den här gången är det Mattias och Marie (brorsans yngste son med fru) som inte kommer vad jag vet hittintills. De åker till equador på måndag för att hämta hem en liten flicka..En två-åring med ett namn jag inte minns..Och det får man väl säga vara laga skäl till frånvaro..I övrigt hoppas jag alla dyker upp..

Nu ska jag gå ut och plocka lite mera smultron under syrenbusken i trädgården. Klappa katten lite och bara ha det bra en stund..

Ha det bra ni också som läser detta..Det är ni värda..